ATTRAKTIV LIVSPLATS FÖR ALLA

BOENDEATTRAKTIVITET

Boendeattraktivitet kan ses utifrån en flyttares perspektiv. Flyttare söker efter den mest lämpliga platsen utifrån deras behov, krav och preferenser (se figur ovan). Vad dessa är beror på vem flyttaren är och på dennes sociala och ekonomiska situation. I allmänna ordalag avser behov det mest grundläggande; som en fungerande boendemiljö, ett boende man har råd med och en viss trygghet.

KRAV INNEBÄR MER ELLER mindre icke-förhandlingsbara faktorer som behöver uppfyllas. För de flesta flyttare är exempelvis tillgång till ett jobb att betrakta som ett krav. Till skillnad från behov är krav inte nödvändiga för en brukbar livssituation. Preferenser avser faktorer som tillför något extra. Något som tillskrivs en positiv betydelse men som man kan kompromissa med.

På var sin sida om pyramiden finns en skala – platsens attraktivitet och antal valmöjligheter. Dessa illustrerar att i ju större utsträckning en plats kan tillgodose en flyttares behov, krav och preferenser, ju mer ökar dess attraktivitet. Samtidigt kommer antalet valmöjligheter för en flyttare att minska i takt med att deras kravbild ökar. 1

Boendeattraktivitet kan också ses som något relativt. En plats är attraktiv i relation till andra konkurrerande platser. Strikt tillämpat innebär detta att om en plats ska öka sin attraktivitet behöver den utvecklas på ett sätt som särskiljer den från sina konkurrentplatser i något positivt avseende. Men det kan självfallet också innebära att man försöker utveckla något som andra platser i nuläget är bättre på.

DET SOM ÄR SVÅRT NÄR man ska försöka förstå platsers attraktivitet är att attraktiviteten kan variera mellan olika människor. Den som exempelvis vill flytta till en lantlig miljö har sannolikt andra krav och preferenser än den som vill flytta till en stad. På samma sätt varierar också de faktorer som värdesätts beroende på i vilken fas i livet man befinner sig. En barnfamilj funderar antagligen över lite andra faktorer jämfört med pensionärsparet och dessutom varierar olika individers möjligheter att faktiskt förverkliga sina attraktivitetspreferenser. Alltså måste den som vill förstå och utveckla boendeattraktiviteten beakta inte enbart vilka behov, krav och preferenser olika grupper kan tänkas ha, utan även vilka restriktioner dessa grupper ställs inför. Som om detta inte vore komplext nog kan det också vara så att det som är en förbättring för vissa grupper innebär en försämring för andra.

FLYTTNINGAR TILL OCH FRÅN HALLAND

Nu har en grund lagts för att bättre kunna förstå boendeattraktivitet. Nästa steg blir att försöka jämföra Halland med andra regioner. Det är egentligen en komplicerad uppgift men som kan åskådliggöras på ett enkelt sätt genom att titta på nettoflyttningar, d v s skillnaden mellan antalet in- och utflyttare.

FÖR ATT KUNNA JÄMFÖRA nettoflyttningar mellan regioner är det bra om man också tar hänsyn till hur många som bor i regionerna. Annars riskerar resultaten att bli svårtolkade. I en region med få invånare har kanske 500 inflyttare en stor betydelse, men i en region många invånare märks det knappt.

I figuren överst på nästa sida visas därför inrikes nettoflyttningar till Halland och angränsande län per 1000 invånare så att man enkelt kan jämföra utvecklingen mellan länen. Det finns också en anledning till att endast inrikes flyttningar ingår (och inte de flyttningar som sker till och från utlandet). Anledningen är att många som kommer till Sverige har små kunskaper om de olika regionerna och ofta relativt små möjligheter att välja var man ska bosätta sig. Därför riskerar det att bli något missvisande att inkludera internationella migranter om man ska prata om attraktivitet.

DET VISAR SIG ATT HALLAND under de senaste 20 åren haft en betydligt mer positiv utveckling än grannlänen. I genomsnitt växte den halländska befolkningen årligen med 4,0 inflyttare per 1000 invånare. Det är klart högre än övriga län. Man kan dock notera att Skåne, liksom Halland, haft en positiv inrikes nettoflyttning varje år, med ett genomsnitt på 1,9 inflyttare per 1000 invånare. Västra Götaland balanserar kring nollstrecket, d v s varken ökar eller minskar sin befolkning genom inrikes flyttningar.

De två smålandslänen, Kronoberg och Jönköping, har båda haft en negativ inrikes nettoflyttning på respektive -3,9 och -1,6 inflyttare per 1000 invånare.

LYFTER MAN BLICKEN UT över de angränsade länen ser man att Halland fortfarande sticker ut. I tabellen visas de fem län med den högsta respektive lägsta inrikes nettoflyttningarna per 1000 invånare. Uppsala, Skåne och Stockholms län har faktiskt haft en betydligt lägre inrikes nettoinflyttning jämfört med Halland (de senaste tre åren har dock Uppsala län haft en mer positiv utveckling än Halland).

Av Sveriges 21 län är det ungefär hälften som haft en negativ inrikes nettoinflyttning. Av de fem län som förlorat flest flyttare till andra län, sett till sin egen befolkningsstorlek, återfinns fyra i norra Sverige. Att flera län i norra Sverige tappar folk genom utflyttning är inte någon överraskning. Inte heller att Halland växer. Men att Halland skulle ha betydligt högre inrikes nettoflyttning än storstadslänen (och dessutom över en 20-års period!) kan nog höja ett och annat ögonbryn. Mäter man attraktivitet på detta sätt framstår Halland som väldigt attraktivt. Även om detta mått inte tar hänsyn till den totala befolkningstillväxten kan man undra hur det kommer sig att så stort fokus ligger på storstädernas tillväxtmöjligheter och problem, när Halland växer så snabbt?

KNÄCK INTE GULDÄGGET 3 AV EGEN KRAFT

I några av de intervjuer som har genomförts har man lyft fram risker med snabb tillväxt. Det har bland annat gällt nybyggda bostadsfastigheter som man menade att dessa har byggts utan att man har beaktat behovet av samhällsservice i närområdet. Sådana områden, påpekade man, riskerar att bli till framtida problemområden. Exemplet sätter fingret på hur lätt det är att begå misstag om man inte tänker långsiktigt.

ATT HALLAND VÄXER ÄR POSITIVT eftersom det bidrar till ökad köp- och skattekraft, nya aktiviteter och näringslivsutveckling. Men det kan gå för fort också. Man kan bli fartblind och risken är helt enkelt att man gör investeringar som på sikt bidrar till minskad attraktivitet. Snarare måste man ta chansen nu när förutsättningarna är gynnsamma att göra investeringar som verkligen bidrar till en ökad och hållbar attraktivitet för Halland. Nybyggnation förtjänar att lyftas fram eftersom det kanske är det mest påtagliga tecknet på tillväxt och fasader är det som man dagligen kommer i kontakt med i bebyggelsen. Sådana intryck är viktiga både för boende och tillfälliga besökare och bör inte underskattas. Dessutom handlar det inte bara om spännande arkitektur och liknande i städer, mindre orter på landsbygden som upplevs som pittoreska har ett klart försprång gentemot andra när det gäller att locka inflyttare.

Tillväxten skapar möjligheter att förstärka attraktiviteten – när man ändå behöver investera i boenden, infrastruktur och liknande bör man försöka se det som en möjlighet att på allvar förstärka attraktiviteten, inte se det som sätt att lösa akuta problem (även om det kanske är lättare sagt än gjort). En av de som intervjuats menade att den största utmaningen var att man växer så fort och poängterade att ”om vi inte hinner med att utveckla det som finns där områdena byggs ... då blir det ingen attraktiv stad”.

En annan av de intervjuade var inne på liknande resonemang och menade att även om attraktivitetsaspekter ofta finns med i styrdokumenten så riskerar resultatet ändå att bli ett annat: ”Jag kan säga såhär och vara ärlig, att vi har haft väldigt mycket fokus på leverans av kvadratmeter.” Det är naturligtvis begripligt att man i en situation med stor bostadsbrist prioriterar bostadsbyggande men det är också av stor vikt att man slår vakt om och utvecklar de värden som gör platsen attraktiv.

KONSTENS OCH KULTURENS ROLL

För snart 20 år sedan började en forskare vid namn Richard Florida att uppmärksammas. Han hävdade att det vuxit fram en särskild grupp i samhället, den kreativa klassen, som var extra viktig för att uppnå en positiv regional utveckling. 4

Det nya var att Florida särskilt lyfte fram kreativa grupper såsom konstnärer, musiker osv. och hävdade att de var minst lika viktiga för den regionala tillväxten som exempelvis forskare. Inte nog med det. Han hävdade att den kreativa klassen drogs till platser med ett bra kulturutbud och en tolerant miljö. Slutsatsen blev att om regioner kan stärka sitt kulturutbud så kommer de att locka den kreativa klassen och därmed skapa en positiv utveckling.

Genomslaget för Floridas tankar blev mycket stort och har påverkat satsningar och synen på kulturens betydelse för regional utveckling. Många såg sina förebilder i gamla industriregioner som Barcelona och Bilbao där just satsningar på kultur och besöksnäring tycks ha skapat en ny väg mot en ljus framtid. Det råder inget tvivel om att konst, kultur och besöksnäring är viktigt och kan utgöra en samlande kraft i regionalt utvecklingsarbete.

SÅ HAR EXEMPELVIS DANSKA Århus satsat hårt på kulturen och blev Europas kulturhuvudstad 2017. Region Halland besökte tillsammans med de halländska kommunerna Århus i syfte att stärka den regionala kulturpolitiska dialogen och ta lärdom av hur de arbetat med ett långsiktigt och tvärsektoriellt förhållningssätt med konst och kultur som centrala delar i stadsutvecklingen.

Redan i mitten på 2000-talet enades nämligen politiken om att integrera konst och kultur i samhällsutvecklingsprocesser. Rent konkret har Århus politiska ledning beslutat att i alla planer som man jobbar med, så ska man förhålla sig till hur man i planerna jobbar med konst och kultur.
Detta innebär att kulturen inte enbart bjuds in vid behov, utan är ständigt närvarande i alla processer i stadens utveckling. Tanken är att Århus arbete inte endast skulle mynna ut i form av europeisk kulturhuvudstad, men framförallt att arbetet skulle ge tydliga och långsiktiga avtryck, något som man också anser sig ha uppnått.

MEN HUR ÄR DET NU DÅ, kan verkligen konst och kultur utgöra den drivande kraften bakom regional utveckling? Nja, forskning har visat att Floridas tankar om kulturens betydelse för åtminstone flyttningar inte stämmer. 5 Snarare verkar det vara så att en god arbetsmarknad generar högre inkomster vilket i sin tur skapar möjligheter för exempelvis konstnärer. Kanske är det bättre att se kultursektorn som en förstärkande regional utvecklingskraft, för visst är det utan tvekan så att en levande kultur är uppskattat av både invånarna själva och de turister som besöker Halland (vilket också genererar arbetstillfällen).

Flertalet halländska kommuner har också påbörjat arbetet med att integrera konstnärliga processer i stadsutvecklingen, i syfte att fånga kompetenser och arbetssätt som skiljer sig från de mer traditionella tekniska lösningar på bostadsbygget. Flera halländska kommuner vittnar dock, som tidigare nämnts, om att bostadsbygget i regionen på senare tid har varit volymstyrt, alltså att fokus varit på leverans av bostäder med konsekvensen att bostadsmiljön inte alltid varit prioriterad.

BEFOLKNING OCH NÄRINGSLIV PÅ LANDSBYGDEN

Det finns anledning att återvända till den halländska befolkningstillväxten, men med ett något mer detaljerat perspektiv. Det är nämligen viktigt att komma ihåg att tillväxten ser olika ut på olika håll i regionen och att tillväxten varierat över tid. Figuren ovan ger ett långt perspektiv på de halländska kommunernas befolkningsutveckling. Bortsett från Halmstad, som haft en ganska jämn tillväxt under långt tid, så är det framförallt Kungsbacka och Varberg som sticker ut med en kraftig befolkningstillväxt under det senaste halvseklet.

PÅ SAMMA SÄTT SOM vi gjort i tidigare text, kan man analysera den inrikes nettoflyttningen per 1000 invånare för de halländska kommunerna. Det blir då tydligt att den inflyttning som var så stark för Halland jämfört med andra län, beror på att flera kommuner varit attraktiva för den inrikes befolkningen. Undantaget är Hylte kommun, där invånarantalet förvisso ökat något de senaste åren, men som alltså inte gjort det tack vare den inrikes nettoflyttningen.

Det finns dock andra sätt att dela upp regionen än efter kommungränser. Ibland pratar man exempelvis om Halland i termer av kust/inland eller stad/land. I tabellen nedan har vi delat upp Hallands yta utifrån dessa fyra olika kategorier och räknat ut var den halländska befolkningen bor.

Vill man använda uppdelningen kust och inland kan man konstatera att ungefär 41 % bor utmed kusten och 59 % i inlandet. Delar man istället upp Halland i stad och land framgår att ungefär 67 % av befolkningen bor i en stad (inom 15 minuters resväg från kommunhuvudorternas centrum) och ungefär 33 % bor på landet. Intressant är att sedan 2008 har befolkningen i samtliga tabellens fält vuxit ganska kraftigt.

Frågan är hur det ser ut om man delar upp geografin ytterligare? I kartan ovan till vänster har Halland delats in i cirka 200 områden utifrån en indelning som SCB tagit fram och den visar tydligt att de flesta hallänningar bor utmed kusten och i, eller i närheten av, kommunernas huvudorter. Detta är något som vi alla känner igen, de flesta kommunhuvudorterna ligger utmed kusten och det är också här som man finner de stora transport- och kommunikationsstråken.

Men hur har befolkningen då förändrats? Svaret ges i den högra kartan som visar den procentuella befolkningsförändringen mellan åren 1990 och 2017. Det visar sig att befolkningstillväxten framförallt ägt rum i befolkningskoncentrationerna utmed kusten.

Faktum är att befolkningen i kommunernas huvudorter totalt sett vuxit med cirka 58 000 invånare under perioden och i tätorterna med cirka 10 500 invånare.

I INLANDET GÅR DET DÄREMOT ett tydligt stråk där befolkningen minskat. Här riskerar man emellertid att luras lite av kartan eftersom dessa områden är stora till ytan. Då kan man lätt få intrycket att det sker en kraftig befolkningsminskning på landsbygden, men det är ett intryck som behöver nyanseras något. Befolkningen ökar faktiskt på landsbygden generellt sett (mellan 1990 och 2017 med cirka 3000 invånare). Men det är framförallt den landsbygd som ligger ganska nära kusten och/eller nära befolkningskoncentrationerna som ökar.

Ett undantag finns dock. Unnaryd, längst österut i länet, hade en befolkningstillväxt på 3 %.

FALLET UNNARYD VÄCKER en del intressanta frågor. Hur kan det komma sig att ett område så långt från de stora befolkningskoncentrationerna och från goda kommunikationer växer? I övrigt tycks ju bilden vara att det är den tätortsnära landsbygden som växer där tillväxten i centrum spiller över på landsbygden.

I de intervjuer som gjorts med företag som är lokaliserade på landsbygden finns det intressanta ledtrådar. Förutom att just Unnaryd är ett pittoreskt litet samhälle konstaterade en företagare där att ”Rekryteringsmässigt så är ju placeringen i Unnaryd på papperet kanske inte optimal, men vi upplever att vi hittar mycket kompetenta människor, drivna människor och klurigt folk med bra inställning. Och då kan de ju lära sig vad som helst.” Liknande exempel finner man också i andra landsbygdsområden i Halland. Just för företagen verkar det faktiskt inte vara ett stort bekymmer att rekrytera. Istället har man talat om att det kanske snarare är ett problem för bygden än för företagen att lokaliseringen kanske är lite avsides. Om ett landsbygdsområde successivt avfolkas försvinner också servicen och det är därför viktigt att befolkningen inte minskar. Ett område som lyftes fram under intervjuerna var att man i större utsträckning skulle tillåta bostadsbyggande i sjönära lägen i inlandet, vilket möjligen kunde locka fler invånare och öka den lokala utvecklingskraften, menade man.

PENDLING

Det underlättar förstås för såväl företag som arbetstagare om bostadsorten är lokaliserad i närheten av arbetsorten. Men samtidigt behöver avstånd inte vara ett oöverstigligt hinder. Ibland går det utmärkt att pendla och på så sätt friare kunna välja var man ska bo och arbeta.

För företagen innebär också bättre kommunikationer att man kan få ett större arbetskraftsutbud att välja bland. I Halland har det skett en hel del investeringar i infrastruktur som bättre möjliggör pendling, framförallt tunneln genom Hallandsåsen, men även tätare trafik och fler stationer. Här kan man också nämna bredbandsutbyggnaden som i större utsträckning möjliggör att vissa grupper enklare kan arbeta hemifrån. Tillgång till uppkoppling med höghastighetsbredband i hela Halland är en av regionens största utmaningar ur ett flertal olika perspektiv, som inkludering, tillväxt, välfärdsutveckling och digital omställning.

Det finns alltså stora fördelar med en god infrastruktur eftersom det skapar en starkare arbetsmarknad och det är känt att exempelvis långpendlare tenderar att ha högre löner. 6 Samtidigt har pendlingen ett pris med negativa hälsoeffekter: långpendlare upplever högre stress och risk för utmattning jämfört med de som inte pendlar. 7 Särskilt hög tycks påfrestningen vara för kvinnor som faktiskt visat sig ha en högre risk att dö om de är långpendlare. 8 Det finns säkert anledning att fundera över hur situationen för långpendlare kan förbättras.

MEN HUR SER EGENTLIGEN pendlingen ut ur ett halländskt perspektiv? Det beror förstås på vad vi menar med pendling, men vi kan börja med de som har längre än 20 km till sin arbetsplats. Det visar sig att denna grupp utgör cirka 27 % av de som arbetar. För 5 år sedan var den andelen 1,2 procentenheter lägre, vilket ger slutsatsen att pendlingen ökar. Hur ser den då ut för de som pendlar ännu längre, säg mer än 50 km? Idag utgör den gruppen av hallänningar 8,1 %, vilket kan jämföras med endast 7,4 % för 5 år sedan.

Intressant, men kanske inte så överraskande om man tänker efter, är att det finns en ganska kommunspecifik geografi vad beträffar pendlingsmönstren. Om man utgår från vilka kommuner pendlarna bor kan man exempelvis konstatera att andelen som pendlar längre än 20 km är som störst i Kungsbacka kommun, 43 %, och som lägst i Halmstad kommun, 15 % (genomsnittet för Halland är alltså 27 % som tidigare nämnts). Ser man istället på de som pendlar längre än 50 km dyker Varbergarna upp med toppnoteringen 12 %. Motsvarande andel för Kungsbacka kommun är 6 % (genomsnittet för Halland är 8 %).

Detta beror på att Kungsbacka har många arbetsplatser i Göteborg i sin närhet och därmed inte behöver pendla särskilt långt. I Varberg är avståndet längre, men uppenbarligen på ett acceptabelt pendlingsavstånd för många.

Det finns också tydliga könsskillnader. Bland de som pendlar längre än 20 km utgör kvinnor endast 42,3 % i Halland (störst andel i Falkenberg med 44,9 % och lägst i Halmstad med 39,0%). Förändringarna går förvisso i riktning mot en mer jämställd långpendling men väldigt sakta. Under de fem senaste åren har kvinnornas andel av långpendlarna endast ökat med 0,1 procentenheter.

Bland de som pendlar riktigt långt, längre än 50 km mellan hem och arbete, är könsskillnaderna ännu större och de halländska kvinnorna utgör endast 34,8 % av denna grupp.

Återigen handlar det om mycket små förändringar på 0,1 procentenheter mot mer jämställdhet (kvinnornas andel har ökat med 0,1 procentenheter de senaste fem åren).