VÄLFÄRD MED SKAVSÅR

NÄR DET GÄLLER DEN VUXNA befolkningen finns det tämligen goda belägg för att en stor del av sjukdomsökningen är relaterad till arbete och arbetsmiljö. Diagnosen ”Anpassningsstörningar/reaktion på svår stress” är den dominerande diagnosen och den utgör grunden för mer än hälften av alla sjukskrivningar med psykiatrisk diagnos. Det är en kunskap som indikerar att ett stort ansvar vilar på arbetsgivarna att jobba aktivt med hur arbetsvillkoren ser ut och arbetsmiljöns beskaffenhet.
När det gäller den stora ökningen bland barn och unga är det inte lika tydligt vad som påverkar. Då Socialstyrelsen presenterade den senaste rapporten om barns och ungdomars psykiska ohälsa var man också tydliga med att man inte säkert vet vad som ligger bakom. Det finns många teorier och sannolikt finns det inte några enkla förklaringar.

Är sociala medier orsaken?

Sociala medier nämns allt oftare men även här handlar det i viss mån om olika infallsvinklar. Från hjärnforskningens sida fokuserar man på faktorer som tid vid skärm och sömnstörningar som i sin tur påverkar hjärnan. Andra menar att det är själva klimatet på de olika plattformarna som är orsaken.

Redan 2009 uppmärksammades medieanvändning som en av fler tänkbara orsaker i en rapport framtagen av Region Halland. 6 Även om tekniken har utvecklats dramatiskt sedan dess och antalet internetbaserade verktyg för kommunikation har ökat kunde man 2009 notera att ”den kommunikationsexplosion som skett via Internet, communities, bloggar, chatt och SMS ger många unga en stress och press att ständigt vara ”på” och ha något viktigt att skriva och uppdatera sin status med”.

Forskning tyder på att det finns både positiva och negativa hälsoeffekter av att ägna sig åt internetbaserade aktiviteter. Därför, menar Folkhälsomyndigheten 7 , att är det oklart om den ökade användningen av digitala medier har bidragit till den ökade psykiska ohälsan bland barn och unga. Här finns emellertid hjärnforskning 8 som pekar på samband mellan mycket skärmtid och psykosomatiska besvär.

Har det med familjerelationer att göra?

Beträffande området familjerelationer har myndigheten inte funnit några avgörande samband som förklarar utvecklingen av psykosomatiska symtom bland barn och unga.

Man konstaterar att förekomsten är större bland elever som uppger att de har svårt att prata med föräldrarna om bekymmer men å andra sidan finns det inte något som pekar på att detta är vanligare nu än förr. Folkhälsomyndigheten har också studerat eventuella samband med separationer inom familjen men inte heller här kunnat notera några samband som förklarar en ökning. Tvärtom så konstaterar man att föräldrars sätt att uppfostra sina barn har blivit mindre auktoritärt sedan 1980-talet, vilket enligt den vetenskapliga litteraturen minskar risken för att barnen ska utveckla psykisk ohälsa.

Spelar socioekonomiska förhållanden in?

När det gäller samband med socioekonomiska förhållanden konstateras att andelen barn som växer upp i familjer med låg ekonomisk standard har ökat sedan 1990. En tidigare studie, Skolbarns hälsovanor, visar att psykosomatiska symtom är vanligare bland elever som uppger att familjen inte har det alls bra eller inte så bra ekonomiskt ställt, jämfört med dem som uppger att de har det bra eller mycket bra ställt. Folkhälsomyndighetens sammanställning av den vetenskapliga litteraturen tyder på att dåliga socioekonomiska förutsättningar i absoluta termer ökar risken för psykisk ohälsa bland barn och unga. Däremot är det inte klart hur relativ socioekonomisk utsatthet påverkar barns och ungas psykiska hälsa.

Handlar det om förhållanden inom skolan?

Faktorer inom skola och lärande är det område som Folkhälsomyndigheten främst lyfter fram som bidragande till den negativa utvecklingen. Skolprestationerna har försämrats under perioden 1995–2012, vilket enligt myndighetens sammanställning tyder på ett samband mellan låga skolprestationer och ökad risk för psykisk ohälsa bland unga.

Data från den tidigare nämnda studien Skolbarns hälsovanor visar att psykosomatiska symtom är vanligare bland elever som uppger att de känner sig stressade av skolarbetet. Utvecklingen av andelen som känner sig stressade har till stor del sammanfallit med utvecklingen av psykosomatiska symtom sedan 1990-talets slut.

I andra sammanhang, bland annat i dialoger med ungdomar, framhålls också skolstressen men då ofta som en del i en livssituation som också omfattar stressen över att leva ett liv som ger status – se bra ut, ha snygga kläder, vara rolig och göra, i andras ögon, häftiga saker.

Sammanfattningsvis menar Folkhälsomyndigheten att brister i skolans funktion troligen har bidragit till ökningen av psykosomatiska symtom bland barn och unga.

Spelar högre krav på utbildning in?

Inom fokusområdet Övergripande samhällsfaktorer konstaterar Folkhälsomyndigheten att förändringarna på arbetsmarknaden har inneburit allt högre krav på utbildning och kompetens för att få ett arbete. Man menar att det är troligt att även de yngre är medvetna om dessa förändringar och att det medfört en ökad press på dem att fullfölja gymnasiet med bra betyg för att kunna fortsätta på en eftergymnasial utbildning.

Folkhälsomyndigheten lyfter slutligen att ungas medvetenhet och öppenhet till psykiska problem har ökat över tid, och att det skulle innebära att unga har en större benägenhet att rapportera symtom. Ökningen av självrapporterade psykiska besvär motsvaras dock av en ökning av psykiatriska sjukdomstillstånd som kräver specialistvård, vilket talar för en faktisk ökning av psykisk ohälsa.

Region Hallands lokala nämnder har sedan länge uppmärksammat psykisk ohälsa i sitt sociala hållbarhetsarbete.

Under 2017 genomförde nämnderna i Region Halland ett omfattande dialogarbete med skiftande fokus i respektive kommun. Sammanlagt deltog 287 ungdomar i dialogerna, som har resulterat i rapporten ”Unga och unga vuxnas psykiska hälsa och livsvillkor - Lokala nämnders gemensamma dialogarbete”. I rapporten breddas analysen av vilka faktorer som kan kopplas till psykisk ohälsa, jämfört med Folkhälsomyndighetens studie. Förutom tidigare beskrivna faktorer lyfter de lokala nämnderna bland andra etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, arbetslöshet, sexuell läggning, socialt kapital, normer, droger samt trygghet och tillit.

Camilla Karlsson, nämndtjänsteman i Region Halland, menar att dialogerna tydligt visar att psykisk ohälsa är ett omfattande och växande problem. Lärare, fritidspersonal och andra som kommer i kontakt med unga och unga vuxna i sin yrkesutövning vittnar om att många mår dåligt och att de blir allt fler. Den bilden bekräftas också av ungdomarna själva.

– Det finns inte någon enkel lösning men ska den negativa utvecklingen kunna vändas är det viktigt regionen, kommunerna och civilsamhället jobbar tillsammans och har en gemensam inriktning, där det förebyggande arbetet får högsta prioritet, säger Camilla Karlsson.

Unga utan arbete kan ge psykisk ohälsa

Dialogresultaten tyder också på att unga utan arbete besväras av psykisk ohälsa i högre grad än andra ungdomar. Stigmat kring att vara arbetslös gör att många unga som är arbetslösa undviker att söka hjälp och att prata om sina problem.
Bristen på ett meningsfullt sammanhang och rutiner i vardagen bidrar också på ett negativt sätt till den psykiska hälsan. Här kan man möjligen fundera på hur individen påverkas i olika konjunkturlägen. Sannolikt är det mindre stigmatiserande att vara arbetslös i en situation där väldigt många andra också är utan arbete.

Funktionsnedsättning är inte avgörande för psykisk hälsan

För unga med funktionsnedsättning är det, enligt rapporten, ofta inte funktionsnedsättningen i sig som avgör hur det kommer att gå för individen utan det är ofta den psykiska hälsan och det nätverk man har runt omkring sig som är avgörande.

Utbredd psykisk ohälsa hos asylsökande

Den psykiska ohälsan hos asylsökande och nyanlända upplevs som utbredd och att kultur, normer och bristerna i det svenska språket hindrar många att prata om sin psykiska ohälsa och att söka hjälp.

Asylprocessen och oron kring familj, ekonomi och bostad är några orsaker som påverkar den psykiska hälsan negativt. Lokala nämnder har gemensamt identifierat ett antal åtgärdsförslag som presenteras i rapporten under rubrikerna Ökad kunskap om, Bemötande, Behovsstyrning och stöd, Samverkan, Normer och värderingar samt Arbete-försörjning-sysselsättning.

En rad åtgärder genomförs redan idag över hela Halland, både när det gäller insatser och kartläggning. Några kommuner har initierat försök till kartläggningar, Kungsbacka, Halmstad och Hylte framförallt. Laholm håller på att se över sin samverkansstruktur när det gäller barn och ungas hälsa där psykisk hälsa ingår och man bedriver också ett arbete som man kallar psykisk livräddning.

Varberg har kartlagt sitt arbete med fokus på unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. I Kungsbacka har samtliga nämnder fått direktiv att prioritera psykisk hälsa.
REGION HALLAND HAR UNDER 2018 inlett ett långsiktigt utvecklingsarbete inom sex olika områden där psykiatri och närsjukvård ska samverka. Utvecklingsarbetet är en direkt följd av en nationell överenskommelse, Psykisk hälsa, som har tecknats mellan staten och Sveriges kommuner och landsting (SKL). Målet är en sammanhållen vårdkedja där varje patient ska få bästa tänkbara vård.

Region Halland har fått 17 miljoner kronor för att initiera och utveckla detta arbete. Satsningen ska pågå under flera år och har just startat. Arbetet omfattar sex delprojekt, tre för vuxna och tre för barn och unga. En väg in för barn och ungdomar med psykisk ohälsa, Barn och unga med adhd och vuxna med depression är några av dessa områden.

TILLIT OCH TRYGGHET ÄR INTE SYNONYMA begrepp men de hänger ihop och man kan resonera kring vad det är som orsakar det ena eller andra. Tillit handlar om att kunna lita på och känna förtroende för sina närmaste, sina grannar, människorna i bostadsområdet och samhället och dess institutioner i stort.

Ledande tillitsforskare som Bo Rothstein och Lars Trägårdh brukar beskriva tillit som samhällets smörjmedel eller kittet som håller samman samhället. Ett samhälle med hög tillit fungerar mer friktionsfritt. I ett samhälle med låg tillit till medmänniskor och myndigheter skapas däremot oro och otrygghet. Sverige och de övriga nordiska länderna är kända som högtillitssamhällen. SOM-Institutet vid Göteborgs universitet undersöker årligen tilliten i Sverige och den ligger år efter år på en stabilt hög nivå.

Det som möjligen skulle kunna indikera en sjunkande tillit är att antalet individer som deltar i SOM-Institutets studie sjunker sedan några år och en slutsats kan vara att det är så kallade lågtillitare som undviker att delta.

TRYGGHET ELLER MOTSATSEN OTRYGGHET brukar beskrivas som känslor som grundar sig i vad man tror ska hända eller vad man tror ska kunna hända i framtiden – på kort sikt eller på längre sikt. Otrygghet handlar alltså om oro för något negativt som kan inträffa. Det är en känsla som kan vara kopplad till en lång rad olika sammanhang. Ekonomisk otrygghet kan vara ett uttryck för oro att lönen eller pensionen ska räcka månaden ut. Att pengarna inte ska räcka till barnens kläder eller till räkningarna som ligger kvar när hyran är betald och pengarna är slut.

Otrygghet kan också bottna i oro för händelser i omvärlden. Miljökatastrofer, resistenta bakterier eller krig och väpnade konflikter. I den nu pågående samhällsdebatten handlar det oftast om en otrygghet som bottnar i oron för att bli utsatt för brott och ett av skälen till att otryggheten har kommit högt upp på agendan är att Brottsförebyggande rådets årliga Nationella trygghetsundersökning visar på en mycket kraftig uppgång av vissa brottstyper, bland annat sexualbrott.

Det finns också anledning att förmoda att det stora antalet skjutningar och rapporteringen kring dessa och annan gängkriminalitet, har bidragit till att skapa otrygghet. Ytterligare en faktor som kan förmodas bidra till ökad otrygghet är bilden av en polismakt med stora brister, där allt fler brott förblir ouppklarade och där polisens närvaro blir allt sällsyntare på gator och torg.

DET FINNS OCKSÅ ANLEDNING att fundera över hur mycket media och opinionsbildare bidrar till minskad tillit och ökad otrygghet genom de bilder som förmedlas. Dagligen möts vi av påståenden om att tryggheten minskar och att otryggheten breder ut sig och att det måste till kraftfulla åtgärder för att återskapa den trygghet som anses ha gått förlorad. Därför kan det finnas anledning att erinra om att Sverige är ett av världens tryggaste länder. Den bild som målas upp av ett krigsliknande tillstånd i delar av storstäderna förortsområden är inte bilden av Sverige. Men det finns å andra sidan all anledning att ta tendenserna som visar på sjunkande tillit och ökad oro och otrygghet på allvar.

Finns det då anledning att känna sig otrygg i dagens Halland? Med tanke på att otrygghet handlar om känslor och upplevelse så är frågan svår att besvara. Ser man tillbaka till 2006 så var otryggheten hög det året för att sedan minska under ett flertal år men nu är den åter igen på väg uppåt.

ÄVEN I SAMHÄLLEN ELLER bostadsområden med mycket låg brottsstatistik ökar otryggheten trots att det rent objektivt inte finns någon anledning till oro. Enligt polisen finns det flera orsaker och man nämner, förutom mediarapporteringen, även Facebookgrupper som bildas efter att ett brott har skett och som bidrar till ryktesspridning. Polisen framhåller också att otryggheten är subjektiv och exemplifierar detta med att en polisbil som rullar in i ett bostadsområde kan skapa trygghet för många men en känsla av otrygghet hos andra som drar slutsatsen att något negativt har hänt.

Ser man strikt till brottsstatistiken så skiljer sig inte Halland på något sätt från riket i övrigt. Viss brottslighet minskar och annan ökar, bland andra bedrägerier och IT-relaterade brott. Sexualbrott ökar, enligt statistiken, även i Halland men enligt polisen bör man handskas med statistiken med viss försiktighet. Förändringar i lagstiftningen och ökad anmälningsbenägenhet kan ha bidragit till ökningen.

DET SOM FRAMSTÅR SOM FRAMGÅNGSRIKT och trygghetsskapande är att samhällets aktörer, inklusive polismyndigheten, samverkar och att man från samhällets sida inte bidrar till att otryggheten breder ut sig. Tillit och trygghet är av stor betydelse för människors välbefinnande och grundstenar i ett väl fungerande demokratiskt samhälle.