SAMHÄLLE I STARK FÖRÄNDRING

KAN VI TA DEMOKRATIN FÖR GIVEN?

För i stort sett alla i dag levande hallänningar och andra svenskar är demokratin självklar – något som vi tar för givet. Under decennier efter det att de båda riksdagskamrarna röstade fram allmän och lika rösträtt för hundra år sedan har demokratin successivt utvecklats och förstärkts. Demokratin har fram till senare år setts som ett mycket stabilt fundament i den svenska samhällskroppen. Finns det då anledning att oroa sig för demokratins framtid? Vissa menar det och det finns tendenser som är oroande. Bakom hoten mot demokratin finns naturligtvis människor och avgörande för hur demokratin ska kunna försvaras och utvecklas är att analysera och diskutera varför demokratin i sin nuvarande form är ifrågasatt. I den här texten ska vi försöka ge en bild av hoten mot det demokratiska samhället men också hur förutsättningarna har förändrats av andra skäl.

Ser man till utvecklingen i vår omvärld så finns det gott om oroshärdar och då inte minst i vår närhet i Europa. Ett flertal av de länder som före Sovjetunionens sammanbrott befann sig bakom järnridån har efter år av demokratisering tagit stora kliv tillbaka mot mer auktoritärt styre och begränsningar i demokratiska fri- och rättigheter. Ryssland, Polen och Ungern är de tydligaste exemplen men tendenserna finns även i andra länder, där man bland annat har vägrat att följa EU:s demokratiskt fattade beslut om flyktingmottagande.

I ett antal europeiska länder stärker partier med mer eller mindre uttalat antidemokratisk hållning sin ställning. Av de partier som har tagit sig in i de nationella parlamenten är sannolikt det grekiska, uttalat nynazistiska, Gyllene Gryning det tydligaste exemplet. Utanför Europa kan man med oro följa utvecklingen i länder som Turkiet och Brasilien.

Även i ”världens ledande demokrati” USA finns oroande tendenser. Många menar att det senaste presidentvalet påverkades av rysk inblandning och falsk information. Finns det då ett reellt hot mot demokratin i Sverige och Halland? Sannolikt inte något enskilt akut hot men ett antal företeelser som kan komma att påverka demokratin negativt.

Segregation, ökad ojämlikhet och utanförskap

I Sverige deltar fler människor i valen än i de flesta andra demokratiska länder. I valet till riksdagen 2018 låg valdeltagandet på 87,2 %, vilket var en ökning jämfört med tidigare val. I Halland var motsvarande siffra 89,0 %. Som framgår av siffrorna ovan så ökade valdeltagandet i samtliga halländska kommuner 2018.

MED DETTA SKULLE MAN naturligtvis kunna vara nöjd men som i många andra sammanhang framträder en annan bild om man bryter ner nationella, regionala eller lokala resultat på mindre områden. Skillnaderna i valdeltagande är påfallande mellan olika valdistrikt och bostadsområden och det lägre deltagandet sammanfaller geografiskt med de områden som är socialt utsatta, där inkomsterna är lägre, andelen utrikes födda större och där hälsan är sämre. Halland visar inte upp lika dramatiska skillnader som storstadsregionerna men tillräckligt stora för att motivera uppmärksamhet och en diskussion om hur fler ska kunna lockas till valurnorna och att delta i det demokratiska samtalet.

Jämför man exempelvis valkretsarna i Halmstad varierar valdeltagandet från 61,9 % som lägst till 92,7 % som högst. Det bör tilläggas att i Andersberg, som uppvisade det lägsta valdeltagandet, har ett antal olika åtgärder initierats av Medborgarservice och det kommunala bostadsbolaget HFAB för att få fler att delta i den demokratiska processen och valdeltagandet har ökat med ett par procentenheter sedan valet 2014.

SEGREGATION HANDLAR INTE ENBART om bostadsområden men boendesegregationen är en starkt bidragande faktor i den totala segregationsproblematiken. En studie genomförd vid Göteborgs universitet1 visar att de så kallade utanförskapsområdena är på väg att cementeras. Tidigare var dessa förortsområden ofta en anhalt i boendekarriären. Enligt nämnda studie så går utvecklingen mot, i likhet med vad man har kunnat se i USA, att människor blir kvar och inte enbart de som flyttat dit i ett första skede utan också deras barn. Flyttar man så är det primärt till ett motsvarande område.

– Det var framförallt de i de allra, allra fattigaste områdena som så otroligt många blev kvar i den typen av områden, säger Torun Österberg, som har genomfört den aktuella studien. När detta sker så finns det starka skäl att rikta särskilda insatser mot sådana områden för att skapa delaktighet och inkludering.

Genomströmningsområden behöver naturligtvis inte vara något positivt och att människor blir kvar är inte nödvändigtvis negativt men om områdets boende är en homogen grupp med lägre inkomster, lägre utbildning och sämre förankring på arbetsmarknaden så är det högst sannolikt att diket mellan området och det omgivande samhället blir både djupt och brett.

Torun Österberg framhåller också att det inte enbart är boendet eller området som går i arv, utan också livsvillkoren i ett bredare perspektiv.

EN ANNAN SIDA AV SEGREGATIONEN som har betydelse för det demokratiska deltagandet är skolsegregationen. Enligt ett flertal studier har skolsegregationen ökat. Det finns i huvudsak två förklaringar till detta. 2 Den första förklaringen är ökad boendesegregation. Eftersom de flesta elever går i en skola nära hemmet, och de socioekonomiska skillnaderna mellan bostadsområdena har ökat, blir konsekvensen ökad skolsegregation.

Men boendesegregation kan inte ensamt förklara den ökade skolsegregationen (skolsegregationen har nämligen ökat snabbare än boendesegregationen). Den andra förklaringen är det fria skolvalet. Det tenderar nämligen att vara föräldrar med god socioekonomisk ställning som söker sig bort från den lokala offentliga skolan. I Stockholm finns det exempelvis friskolor där man måste ställa sitt barn i kö på förlossningsdagen för att ha en chans att bli antagen. Det är inte svårt att se att den som är nyanländ eller har begränsad tillgång till kunskap om det svenska skolsystemet hamnar utanför det fria skolvalets möjligheter.

Segregation handlar inte enbart om bostadsområden men boendesegregationen är en starkt bidragande faktor i den totala segregationsproblematiken.

Parallella maktstrukturer

I Göteborg har polisen uttryckt oro över att kvinnor i utsatta områden kan hindras från att rösta. Man har noterat vid ett antal tillfällen och vid olika val att människor har hindrats, eller att man försökt hindra människor, att rösta. Det kan röra sig om att meningsmotståndare och kvinnor hindras från att rösta. Det handlar, enligt polisen, om parallella maktstrukturer i utsatta områden, exempelvis klaner, olika sorters familjestrukturer, som förbjuder medlemmar från att rösta.

I POLISENS METODHANDBOK FÖR SAMVERKAN MOT SOCIAL ORO framgår att de strukturella förändringar som skett i många av våra segregerade områden är bl. a. förändringar gällande norm-, värde-, straff- och maktsystem. Detta har, enligt handboken, förändrats i en sådan takt att de ordinarie samhällssystemen inte hunnit med och därmed har det uppstått parallella makt- och rättssystem.

Förändringarna på den strukturella/normativa nivån beror i huvudsak på att det moderna individbaserade samhället delvis har satts ur spel. Detta kan ses som ett resultat av statens nedrustning av skola, fritid, vård, socialmyndigheter och andra samhälleliga institutioner tillsammans med stark närvaro av en samhällsstruktur grundad på ett traditionellt, kollektivistiskt synsätt. Detta i kombination med ett starkt inflytande av sedvanerättssystem grundat i hedersnormsystemet har i vissa fall skapat, eller i andra fall riskerar att skapa, en stat i staten.

Förändringarna är lokala men får allt tydligare samhälleliga konsekvenser. Konsekvenser i form av förändrade värde- och normsystem, men även i form av demokratisk marginalisering och minskat inflytande av svensk lag och rätt till förmån för olika sedvanerättsystem.

I VILKEN UTSTRÄCKNING DET FINNS liknande företeelser i Halland som i Göteborg är inte klarlagt men enligt Försvarshögskolans rapport ”Mellan salafism och salafistisk jihadism” (2018), så finns det en salafistisk maktstruktur i Halmstad och då främst i stadsdelen Andersberg. I forskningsrapporten, som är intervjubaserad, refereras till en polis som menar att tjejer och kvinnor kontrollerats om de bär slöja eller på annat sätt beter sig korrekt. Budskap om att kvinnor inte ska rösta ska också ha förekommit och den bilden bekräftas av polisen i Halmstad.

Det handlar om ett mycket begränsat antal individer men som har en påverkan i området. Avgörande för hur stort inflytande denna och andra parallella strukturer kan få är naturligtvis i vilken utsträckning samhället är närvarande och lyckas med att inkludera människor i den demokratiska processen.

EN ANNAN FORM AV PARALLELL maktstuktur är den organiserade brottsligheten. Enligt polis med ansvar för det brottsförebyggande arbetet i Halland finns en organiserad brottslighet som påverkar såväl individer som samhälle och som i sin förlängning kan påverka det politiska beslutsfattandet.

– Den organiserade kriminaliteten finns kanske i regionen och den kan också finnas i polisorganisationen. Man ser den inte i vardagen men någon kan ha kopplingar till mindre kriminella kretsar som behöver information eller som har ambitionen att påverka exempelvis upphandlingar.

Hot mot politiker, poliser och företrädare för rättsapparaten

I juni 2018 utsåg SSU i Hylte en ny styrelse som till stor del består av utrikes födda ungdomar. Man publicerade också en bild på den nya styrelsen på sociala medier och på mindre än ett dygn hade kommentarsfältet fyllts av ett hundratal hatiska, rasistiska och grovt kränkande kommentarer, vilket föranledde att SSU-klubben valde att ta bort bilden. I efterhand kan man konstatera att resultatet inte blev det som hatmobben troligen eftersträvade. SSU-klubben fick ett massivt stöd och en stor tillströmning av nya medlemmar.

TRAKASSERIERNA MOT SSU I HYLTE är tyvärr inte någon engångsföreteelse. Brottsförebyggande rådet, BRÅ, redovisar i sin rapport Politikernas trygghetsundersökning 2017 utvecklingen när det gäller hot och trakasserier mot förtroendevalda och man konstaterar att det är ett växande problem. Av rapporten framgår bl a att yngre är mer utsatta än äldre, samtidigt som män med utländsk bakgrund drabbas oftare än män med svensk bakgrund. Kvinnor och män är ungefär lika drabbade men kvinnor utsätts oftare för hot och påhopp i sociala medier samtidigt som något fler män uppger att de utsatts för fysiskt våld och skadegörelse. Den vanligaste förövaren uppfattas som en man mellan 45 och 64 år, ofta en förargad medborgare eller rättshaverist. Allt fler uppfattar dock förövaren som extremist.

Ser man lite mer övergripande på problematiken med hot, hat och trakasserier mot förtroendevalda och andra representanter för samhället så kan man se att det rör sig om olika förövare. Dels den förargade medborgaren som beskrivs ovan, mannen mellan 45 och 64 år som i vissa fall kan anses vara rättshaverist.

En annan gruppering som ligger bakom hot mot samhällets representanter och då kanske främst de som företräder rättsväsendet, är den organiserade brottsligheten. Den organiserade brottsligheten är ett hot mot demokratin både på det mer sofistikerade sätt som beskrivs i ett tidigare avsnitt men också genom direkta våldshandlingar mot såväl politiker som företrädare för de institutioner som ska upprätthålla rättsstaten och det demokratiska samhället. Såväl åklagare som poliser har blivit utsatta för attentat som har blivit mycket uppmärksammade.

ÄVEN POLITISK EXTREMISM ÄR ett orosmoment som polisen har flaggat för. Man menar att våldsamheter vid politiska samlingar kan påverka ett vals utgång. En organisation som den nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen är inte stor räknat till antalet organiserade individer men genom sin våldspotential så utgör den ett direkt hot. Dagens Nyheter har uppmärksammat hur NMR har påverkat kommunen Ludvika i Dalarna 3 , där en stor del av NMR:s ledarskikt är etablerade. Rekrytering på skolgårdar, rektorer med personskydd, lärare som döljer sitt judiska efternamn och kommunpolitiker som upplever otrygghet och rädsla. I Halland har vi hittills inte sett något liknande men det innebär inte någon immunitet. Fallet Ludvika visar att det räcker med att ett handfull individer väljer att etablera sig på en ort för att samhället ska påverkas.

YTTERLIGARE EN GRUPP SOM ligger bakom trakasserier och hot mot förtroendevalda är ”vanliga medborgare”. Landstinget i Västernorrland beslutade att avveckla förlossningen i Sollefteå. Att ett sådant beslut väcker mycket känslor är fullt begripligt men det som hände visar också att gränserna för medborgarnas sätt att uttrycka dessa känslor har förskjutits. Ett antal förtroendevalda i landstinget vittnar om att de röstade mot sin egen övertygelse av rädsla för konsekvenserna och några har valt att lämna politiken. Hot och trakasserier var vanligt förekommande under hela beslutsprocessen. Ett liknande beslut fattades för 20 år sedan i Sörmland beträffande förlossningen i Katrineholm. Folk var förbannade men några hot mot beslutsfattarna var det aldrig tal om.

Vad som ligger bakom denna förskjutning är inte helt klarlagt men mycket tyder på att Internet och möjligheten att snabbt och framför allt anonymt föra ut sitt budskap genom olika kommunikationskanaler är en del av förklaringen.

Förutom hot och trakasserier finns det också anledning att reflektera över det politiska pris som partier får betala för beslut som kanske är välgrundade men som slår hårt mot en enskild ort eller kommun. Sollefteåbornas bestraffning resulterade i att Socialdemokraternas stöd sjönk från 47 % till 14 % i landstingsvalet 2018.

Samtidigt ökade stödet för Vänsterpartiet, som motsatte sig nedläggningen av förlossningen, från 6 % till 26 % och ett nybildat sjukvårdsparti fick drygt 32 %.

Alternativa sanningar och “fake news”

Om, eller kanske i vilken utsträckning, falska nyheter, eller falsk information, producerade av utländska trollfabriker eller inhemska grupperingar och viralt spridda via sociala medier, har påverkat det svenska valet 2018 är osäkert. Företeelsen är tämligen ny och blev uppmärksammad i större omfattning i samband med det senaste amerikanska presidentvalet där “fake news” var en central del. Påhittade händelser och budskap spreds via sociala medier. Bland källorna pekades ryska trollfabriker ut. Sedan dess har liknande inblandning anats i andra nationella val i västvärlden, bl a i den brittiska folkomröstningen om utträde ur EU.

Grunden finns i nätkulturen som via exempelvis Facebook och Twitter ger möjlighet till direktkommunikation till enskilda användare. Blixtsnabbt och känslostyrt. Det handlar inte längre om att övertyga några hundra på ett torgmöte eller att få en debattartikel publicerad i DN, utan om att få några hundratusen att dela ditt inlägg. Det som får stor spridning på nätet kommer folk att prata om. Då blir det svårt för partierna att undvika. På så sätt kan en organiserad nätkampanj absolut få stor betydelse i nationella val, menar Simon Lindgren, professor i sociologi vid Umeå universitet.
Han menar att den alltmer interaktiva och användardrivna kommunikationen på nätet påverkar och förändrar maktrelationerna. Ofta på gott – som den extremt virala #metoo-rörelsen – men ibland också på ont – som när utländska trollfabriker går in och påverkar ett presidentval i USA och Brexit-omröstningen i Storbritannien. Enligt Simon Lindgren och andra forskare är det tämligen säkert att det som händer på sociala medier får betydelse och att både inhemska och utländska ”trollfabriker” kommer att påverka.

ENLIGT ANDRA, SOM ÅSA WIKFORSS 4 , professor i teoretisk filosofi, får inte falska nyheter i en svensk valrörelse samma betydelse som i USA, beroende på att valsystemen skiljer sig åt. Hon menar istället att den bild av ett Sverige i kaos och upplösning, som på vissa håll har byggts upp under lång tid, har en långt mycket större inverkan.

Ett fenomen som kan tänkas ha betydelse för att alternativa medier får större betydelse för opinionsbildningen är att de etablerade medierna med ”kvalitetsstämpel” överger sin bevakning av stora områden, främst på landsbygden. Den faktabaserade nyhetsbevakningen drar sig tillbaka och lämnar utrymme för alternativa medier, där faktabaserad nyhetsbevakning ofta ersätts med tyckande och ”alternativa fakta”. Människor tenderar att i växande utsträckning söka sin information i forum för likasinnade där man i första hand söker belägg för sina åsikter.

INTERNET OCH SOCIALA MEDIER ska emellertid inte enbart ses som ett hot utan också som verktyg för att utveckla demokratin genom sina möjligheter till nå ut till och kommunicera med stora grupper. Enligt Internetstiftelsen i Sverige, IIS, en oberoende, allmännyttig organisation som arbetar för en positiv utveckling av Internet, tog 71 procent av väljarna del av politisk information på Internet i årets val, jämfört med 47 procent i valet 2014.

När det gäller förstagångsväljarna var det 80 procent i 2018 års val.

En förändrad spelplan för demokratin

De offentliga verksamheterna har under de senaste decennierna genomgått stora förändringar såväl när det gäller villkor för politiskt beslutsfattande och förutsättningar för samhällsstyrning som för medborgares möjligheter att utöva politiskt inflytande. Det har handlat om decentralisering och avreglering, om privatisering och konkurrensutsättning, nya styrformer liksom nya former av regleringar. Incitamenten bakom flertalet av dessa förändringar har varit en ambition att öka medborgarnas inflytande och valfrihet.

DE FÖRÄNDRADE VILLKOREN HAR INNEBURIT olika former av maktförskjutningar, såväl horisontella från förvaltningar till organisationer och företag som vertikala från förvaltning till medborgare, liksom från nationell till regional/lokal nivå, men även från nationell nivå till EU.

Den kommunala och regionala demokratins förändrade förutsättningar handlar naturligtvis inte enbart om yttre hot utan också om en spelplan som har förändrats såväl genom politiska beslut som genom ett förändrat medborgarinflytande som till stor det är en följd av nya verktyg för kommunikation och organisering. Enligt statsvetaren Linda Nyberg vid Lunds universitet talar mycket för att välfärdsstatens och demokratins nya utmaningar kretsar kring politikens villkor i en tid av marknadisering. För även om offentlig verksamhet i en större utsträckning än tidigare organiseras och styrs som privata företag finns det ändå något specifikt som skiljer dem åt; nämligen politikens särart och dess innebörd för den offentliga välfärdens möjligheter och förutsättningar. Till skillnad från privata företag innefattar de politiskt organiserade verksamheterna ett uppdrag i att sammanjämka olika demokratiska värden, liksom medborgares olika intressen och önskemål. Politiken innefattar därtill just medborgare, som till skillnad från kunder har särskilda rättigheter i fråga om hur politikens mål formuleras.

DEN FÖRÄNDRING AV VILLKOREN för politiskt beslutsfattande och marknadisering som beskrivs ovan anses vara en följd av införandet av det som oftast kallas New Public Management i den offentliga verksamheten. Med NPM följer en rad konsekvenser för det politiska arbetet. En effekt är att den politiska styrningen av förvaltningen blir mindre direkt och mer fokuserad på mål och visioner än på hur den dagliga verksamheten ska bedrivas. Kritiker har uttryckt det som att ”politiken har flyttat upp på åskådarläktaren”. Mer beslutsmakt överförs till tjänstepersoner och privata utförare som inte står under demokratiskt ansvar. I den meningen minskar medborgarnas möjlighet att styra politiken genom sin röst i kommunvalet. Grundtanken bakom NPM var emellertid inte att minska medborgarinflytandet utan tvärtom att medborgarna i rollen som kunder skulle kunna påverka förvaltningens arbete genom sina aktiva val av tjänster.

ÄVEN MIKAEL GILLJAM, PROFESSOR i statsvetenskap, och David Karlsson, docent i offentlig förvaltning, lyfter i sin rapport Den lokala demokratins utmaningar fram marknadiseringen som en orsak till att den regionala och kommunala politikens förutsättningar har förändrats. Men man pekar också på att det har skett en avsektorisering av den lokala politiken, som innebär att antalet verksamhetsnämnder har reducerats successivt under de senaste 25 åren. Följden av denna avsektorisering har, enligt författarna, blivit att allt mer makt har koncentrerats till styrelsen och styrelsens ordförande men också att styrelsen delegerar mer beslutsfattande till tjänstepersoner.

Denna slutsats stärks av Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2012 (KOLFU2), som är en enkät som riktar sig till samtliga ledamöter i Sveriges kommun- och landstingsfullmäktige. I denna undersökning fick ledamöterna ta ställning till tio aktörers politiska inflytande, inklusive det egna, på en skala från 0 till 10. Styrelsen och styrelsens ordförande intar de första platserna, med tjänstepersoner på tredje plats och fullmäktige först därefter. Minst inflytande ansågs medborgarna ha. Här menar emellertid forskarna att det inte behöver vara någon motsättning mellan politikermakt och medborgarmakt men det förutsätter att den representativa demokratins mekanismer fungerar som de ska.

Reformer för att stärka den lokala demokratin bör främst bygga på att stärka den representativa demokratin – inte att utmana den.

NÄR DET GÄLLER MEDBORGARNAS inflytande finns det också anledning att fundera över vad som har skett under de sex år som har gått sedan enkät-undersökningen genomfördes. Användningen av sociala medier har ökat kraftigt och skapat helt nya förutsättningar för medborgarna att bedriva opinion och att få upp frågor på den politiska dagordningen, mest på gott men kanske inte alltid. Meetoo-rörelsen hör till de positiva exemplen och det genomslag som rörelsen fick hade aldrig varit möjligt utan sociala medier.

UTMANINGARNA SOM BESKRIVS I DERAS RAPPORT HANDLAR OM HUR LEDEN I ANSVARSKEDJAN KAN STÄRKAS:
• Väljarna måste kunna se vem som ansvarar för den förda politiken och vem som inte gör det för att kunna kommunicera sin vilja genom valhandlingen.
• Fullmäktiges kontrollfunktioner i förhållande till styrelse och nämnder måste vara kraftfulla och på riktigt.
• Den politiska exekutivens kontroll över verksamheten får inte försvagas genom att politiska beslut överlämnas till aktörer som inte står under demokratiskt ansvar.

GILLJAM OCH KARLSSON MENAR avslutningsvis att politiskt ansvarsutkrävande har formen av en kedja. Parlamentet (fullmäktige) är ansvariga inför väljarna, den politiska exekutiven (styrelse och nämnder) är ansvariga inför parlamentet, och förvaltningens tjänstepersoner är ansvariga inför exekutiven. När kedjan fungerar transformeras valresultatet till de beslut och den verksamhet som väljarna vill ha. Om kedjan bryts på en enda punkt upphör systemet att fungera.

SMÖRJMEDLET FÖR DESSA MEKANISMER stavas transparens och rättssäkerhet. Informalitet och oreglerade beslutsformer, liksom beslut i organ där medborgare saknar insyn, skapar grus i maskineriet.

Enligt Gilljam och Karlsson tycks medborgare och politiker vara ense om att representativ demokrati är den bästa och mest effektiva metoden att förverkliga folkviljan, vilket sannolikt beror på att de flesta ser att representativ demokrati är den demokratiform som flest deltar i och som därför bäst kan spegla vad hela folket tycker. I valhandlingen manifesteras också det kanske viktigaste demokrativärdet av alla: alla människors lika värde genom principen en medborgare, en röst.

Direkt- och deltagardemokratiska inslag i den lokala demokratin bör därför alltid sträva efter att tillföra kunskap och värden som valdemokratin inte kan producera, till exempel att dra nytta av medborgares engagemang och sakkunskaper för att skapa välunderbyggda beslut. Eller fånga upp opinioner som inte kommit till uttryck i valrörelsen.

Men att initiera organisationsreformer och deltagardemokratiska beslutsformer som kan komma i konflikt med den representativa demokratins värden och mekanismer riskerar att skapa problem i den lokala demokratin. Reformer för att stärka den lokala demokratin bör främst bygga på att stärka den representativa demokratin – inte att utmana den.

Noter